torsdag 18 juni 2009

Ett pedagogiskt credo för 2010-talet ?


"Det finns ingenting så svårt att ta itu med, inget så vanskligt att leda, inget så riskfyllt som att försöka införa en ny tingens ordning. De som förändrar får nämligen till motståndare dem som lyckats väl i de gamla spåren, och endast ljumma försvarare i dem som kan tänkas fungera i det nya"

Så skriver Macchiavelli 1513 i Fursten.

1629 skriver Johan Amos Comenius klagande i Didactica Magna att "antingen sysslar skolorna själva med obetydliga och värdelösa ting och försummar de gedignare. Eller glömmer eleverna vad de lärt eftersom det mesta gick in genom det ena örat och ut genom det andra. Den sistnämnda bristen är emellertid så vanlig , att det finns endast få som inte klagar däröver. Ty om allt vi läst, hört och tillägnat oss, genast var tillhands i minnet, hur lärda skulle vi då ej vara,vi, som minsann haft tillfälle att tillägna oss ett och annat! Men eftersom så inte är , är det säkert, att vi liksom öser vatten med såll." (Ur "Den tidlösa pedagogiken", red Tomas Kroksmark)

Comenius fick i uppdrag av Axel Oxenstierna att författa läromedel för den svenska skolan. Drottningens lärare var kritisk mot manuskriptet på grund av att det, enligt honom, "endast innehöll idéer, metodiska råd och reflektioner" och läroböckerna borde istället "ge konkreta instruktioner i alla avseenden". Diskussionen känns igen idag då "tydlighet" ofta ställs emot demokratisk dialog lärare-elever.

1897 författar John Dewey boken Mitt pedagogiska credo, vars innehåll tveklöst påverkat de svenska läroplanerna, inte minst Lpf94. En utbildning värd namnet måste ta sin utgångspunkt hos eleven själv:

" Om inte lärarens ansträngningar knyter an till någon aktivitet som barnet utför spontant, oberoende av läraren, så blir utbildning något som pressas på utifrån. Det kan förvisso ge vissa yttre resultat men inte kallas fostrande i egentlig mening. Utan insikt i individens psykologiska struktur och aktiviteter blir utbildningsprocessen slumpmässig och nyckfull. Om den råkar sammanfalla med barnets aktiviteter får den positiv effekt, om den inte gör det, leder den till att barnets natur störs, splittras eller hämmas" (John Dewey - Mitt pedagogiska credo/Kroksmark- Den tidlösa pedagogiken s 379)

Kroksmark kommenterar texten och beskriver texten som ett uttryck för brytningen mellan jordbruks- och industrisamhälle och visar hur Dewey såg hur det konkreta bondesamhället löstes upp i ett abstrakt samhälle. Bondesamhällets förutbestämda uppgifter ersattes av nya tider med en stark abstraktionsprocess.

Nu lever vi ånyo i en brytningstid mellan industri- och tjänstesamhället och abstraktionsprocesserna är ännu mer komplexa, samhället individualiseras. Vygotskij beskriver redan på 1920-talet teknikens (verktygens) betydelse för människans kunskapsutveckling genom begreppet kunskapsartefakter. Kroksmark tolkar Vygotskij i modern tid :

"Samspelet mellan människa och verktyg är centralt i ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv genom att det sammansmälter på så sätt att en dator på ett sätt kan uppfattas som ett fysiskt föremål men som i detta sammanhang måste förstås som en del av den mänskliga verksamheten. En penna är ingen penna i sig själv; det är först i pennans brukande som den blir en penna i sociokulturell mening.....Mänskliga funktioner har under historiens lopp flyttats ut i kunskapsartefakter. Det är till och med så att vårt tänkande finns i redskapen. Därmed har det sociokulturella perspektivet etablerat en integrativ syn på tanke och handling, på teori och praktik." (Kroksmark-Den tidlösa pedagogiken s 454)

Vår huvudsakliga uppgift som pedagoger är alltså att skapa sociala sammanhang som skapar handling och medvetenhet genom de moderna verktyg som är representativa för vår tid.

Vi är fria att själva formulera vårt pedagogiska credo för 2010-talet. Tanken är fri och vi har aldrig haft så stora möjligheter att dela med oss av och sprida idéer. Hur ser ditt pedagogiska credo ut?

2 kommentarer:

  1. 2010-talets pedagogik kommer givetvis att återspeglas av såväl de tekniska förändringarna som de samhälleliga maktrelationerna. Utifrån ett gramscianskt perspektiv handlar det om den hegemoniska makten över problemformuleringsprivilegiet såväl vad gäller den explicita läroplanen som den implicita klassrumsbaserade aktionen.

    SvaraRadera
  2. Mitt resonemang borde vara tillämpligt utifrån flera ideologiska utgångspunkter. det som kallas progressiv pedagogik tar ju avstamp i både liberala och frihetligt demokratiskt-socialistiska utbildningstraditioner och dessa har ju i svensk utbildningshistoria legat nära varandra. Gemensamt för all progressiv pedagogik är ju utgångspunkten hos eleven och pedagogiken som ett medel att frigöra och skapa medvetenhet i motsats till det som kallas kunskapsförmedling. Jag tror att det är viktigt att sociologiska och pedagogiska perspektiv integreras när vi talar om framtidens skola. Traditionellt har ju dessa olika discipliner talat om skolan var för sig.

    SvaraRadera

Humlan flyger

Bloggen är en naturlig fortsättning på projektet.
Här kan alla kommentera projektet eller diskutera IKT-pedagogik. Intresserad av projektet? Klicka
här.