tisdag 9 juni 2009

68:ornas barnbarn


1968.

Studentprotester i Paris, Kårhusockupation i Stocholm. Förändring ligger i luften och det är ungdomarna som leder protesterna mot institutioner och hierarkiska system. Bokstavskombinationerna spelade, av ett otal TV-dokumentärer att döma, mindre roll för deltagarna, det var känslan av förändring som var avgörande, att riva pyramiderna och bygga nytt.

Institutionerna blev kvar, det hierarkiska skolsystemet överlevde och motståndet mot Vietnamkriget, som leddes av denna ungdomsgeneration, kanaliserades in i traditionella partier.

Ändå förlorade inte 68:orna. Två saker fick min (och mina föräldrars) generation att bygga vidare på.

1. Det var inte längre möjligt att posera utifrån position längre. Titlar som exempelvis "rektor"
skulle inte kunna användas som maktpositioner. Rektorer blev ansvariga pedagogiska ledare.

2. Världen öppnades. Efter 1968 var det omöjligt att bara se på sin hembygd, stadsdel, eller
Sverige.

För skolan fick dessa förändringar inte särskilt stora följder. 1970 skrivs Lgy70 i syfte att modernisera gymnasieskolan. Färdiga lektionsplaneringar, ämnesskrån och traditionellt tänkande dominerar styrdokumenten vid denna tid. 1972 föds jag. Ulrika Knape och Ragnar Skanåker tar OS-guld i Munchen 1972. 11 Israelsiska idrottsmän mördas av palestinska terrorister.

68:ornas frihetliga idéer levde istället vidare på folkhögskolorna inte minst Komvux. På komvux var min far lärare från starten 1975 och min mor student. Jag är alltså i någon mening denna andas barn. Att se varje individ, att möta varje elev där hon var var ledstjärnan. Andragogiken blev ett eget forskningsområde.

Den revolutionära tiden var allt annat än revolutionär för ungdomarna. Som ett svar på tristessen skriver Donald Broady 1981 Den dolda läroplanen, byggd på Philip Jacksons bok Life in Classrooms och konstaterar att vad man egentligen lär sig är att :
  • ständigt bli avbruten i arbetet
  • göra saker man inte är intresserad av
  • strunta i kamraterna runtomkring - inbördes hjälp är fuskl
  • underkasta sig makt
  • undertrycka sina egna erfarenheter
  • vänta
  • kontrollera sig verbalt och motoriskt

Någon som känner igen sig ? 1984 satt jag i OBSklass i mellanstadiet. OS gick i Los Angeles och Ragnar Skanåker var fortfarande med och tog silver.

Jag började gymnasiet 1988. Min generations stora film om lärarrollen är tveklöst Dead poets society. Som lärarbarn vill jag självklart vara Mr Keating på samma sätt som min far blivit populär lärare som vuxenpedagog. Mr Keating såg varje elevs behov, levde sig in i deras drömmar och manade dem till eget ansvar och handling. Inte många i min generation blev Mr Keating, stenciler och overhead dominerade alltjämt.. Efter lärarhögskolan fick jag lära mig verkligheten, på en gruppbostad för autistiska. Ett fantastiskt universitet, där deltagarna styrde hur läraren skulle agera. Ingenting var givet. Debatten under perioden handlade om huruvida norrmännen skulle få klubba ihjäl sälar eller ej. Mr Keating var närvarande i skolfrågorna men syntes inte i de viktiga dokumenten.

Efter långa diskussioner och stort motstånd trädde Mr Keating och hans kamrater, Dewey, Freire, Frenet och Buber fram och blev ledstjärnor i det som nu är LPF94. De progressiva jublade. En dag. De konservativa deppade. En dag. Skolverket kom som Mr Keating och det gick som för Mr Keating. Alla gjorde ändå som 1989. Tryggheten vann över förändringen.

Nu knackar 68:ornas barnbarn på dörren och stödjer sig liksom 68:orna på en teknisk revolution. 68:ornas revolution baserades på TV, barnbarnens på internet. De kommer inte i Mr Keatings skepnad utan snarare som Eisenheim i filmen Illusionisten, oberoende av tid och rum. De ställer samma fråga som Fria Proteatern 1972 (Se gärna klippet på You Tube); Vilken sida står Du på?

2 kommentarer:

  1. Intressant att du drar denna slutsats; jag läste något liknande på insändarsidan i dagens SvD. Skribenten ansåg att PPs framgångar i EU-valet var föga förvånande, och var att betrakta som, just det, vår tids 1968.

    SvaraRadera
  2. Likheten ligger i de tydliga generationsklyftorna och den tekniska utvecklingens drivande roll. PP är definitivt ett symptom på något. Skillnaderna är naturligtvis stora men det är skillnad på att göra jämförelser och visa på likheter.

    SvaraRadera

Humlan flyger

Bloggen är en naturlig fortsättning på projektet.
Här kan alla kommentera projektet eller diskutera IKT-pedagogik. Intresserad av projektet? Klicka
här.