Mycket har som sagt förändrats de senaste åren i datorvärlden. Tre av de större förändringarna är att funktioner har förbättrats, lagringsmöjligheterna är billiga samt att bredbandsuppkopplingarna är stabilare och mycket snabbare. De program som nu kommer på marknaden är ofta testade av miljoner användare och skapade av pedagoger där användandet har kommit i fokus. Vi kan idag för en spottstyver spara vårt material, stora mängder dessutom. Den tredje och kanske viktigaste förbättringen, snabbheten i bredbandsuppkopplingen är nog det som får mest genomslag hos den enskilda användaren. Möjligheten att jobba tillsammans på nätet ger oanade möjligheter till samarbete, kommunikation och produktion. Att vi är uppkopplade mot nätet och dessutom är helt mobila ger stora möjligheter till livsstilsförändring.
Det är min övertygelse att ovanstående förändringar ger upphov till många skolfrågor. Om eleverna snart jobbar helt webbaserat, har tillgång till allt material på nätet och dessutom producerar tillsammans där, hur stort är behovet då egentligen av skolor i dess nuvarande form? Förändringsktakten är snabb och frågan är om institutioner som skolan och andra kan hitta en stabilitet i detta. Webplattformar som slutna öar är dagens melodi för många skolförvaltningar, och kanske är detta klokt rent administrativt men hur gör man pedagogiskt, stänga in eleverna där?
En annan mycket viktig fråga är vad vi ska lära barnen och ungdomarna? En del av de kurser jag läste på gymnasiet (och då är jag ändå född 1972) var helt bortkastade och byggde på en teknik som för länge sedan har slutat existera. Nu, när förändringstakten är långt högre, hur gör vi nu?
I takt med att finanser krisar och 40-talister pensionerar sig läggs allt mer på individen att lösa där det innan fanns anställda administratörer. Såklart är detta på gott och ont. Krångel och merjobb är baksidan, mer kontroll och större möjligheter till att påverka sin egen situation ligger på pluskontot. Nu ska allt ske på nätet, det är vi själva som ska göra jobbet och det måste vara någons uppgift att förbereda eleverna för framtiden. Kristänkandet är klokt i dessa tider, och att aktivt jobba för en verklighetsanpassad svensk skola likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar