IKT-pedagogik - Det praktiska

IKT-pedagogik kräver väldigt mycket planering och struktur. Lektionsförberedelsen är relativt tidskrävande, eftersom det blir ett himla letande efter det "perfekta" videoklippet, bilderna och de bästa www-länkarna. Dessutom tillkommer det efterföljande ihopsnickrandet av allt material till något som kan kallas IKT-material.

Allt det man hittar måste struktureras på något sätt. Det är här en genomtänkt mappstruktur kommer in i bilden. Det man hittar måste placeras i rätt mapp, men också i rätt undermapp. Kurser för sig, bilder, dokument av olika slag. Ja, som du förstår växer det bara mer o mer.

O.k! Det är ordning på mapparna & nya saker kan flyttas in på rätt ställe. Det är nu som det finns enorma möjligheter att tillverka ett eget IKT-material. Just det! se till att ha en mapp till färdigt material också & det bästa är om det struktureras enligt kursmodellen.

Hur tillverkar man ett eget, funktionellt IKT-material? Det finns X-antal vägar att gå, men min favorit är en kombination av Power-Point (PPT) och webben. Lägg grunden för ditt visuella material i PPT. Använd dig av lite text, det är ändå du som kommer att prata till materialet som visas upp på storbild. Komplettera därefter din PPT med webben genom att använda dig av hyperlänkar till de videoklipp och bra hemsidor som du vet funkar. Du kan också använda dig av din egna hemsida.

Bilder, text, hyperlänkar osv. Ja, det hittar du i någon av dina mappar. På sikt går det att ösa bra material ur de mappar man har. Det går också att "trycka" in allt direkt i PPT och då minskar behovet av mapparna. Om det är fler lärare som delar på bördorna, vad gäller material. Ja, då går det självklart så mycket fortare.

Tänk också på att försöka göra ditt IKT-material snyggt. Använd snygga bakgrundsfärger, typsnitt som funkar, bilder med hög upplösning. Det material som visas upp på storbild ska vara skönt för ögat.

Kommer att återkomma med fler inlägg i frågan.

Ciao

Kom ut !

Den mest dramatiska förändringen som IKT medför för lärarrollen ryms inom ordet transparens. Öppenheten som möjliggjorts skapar naturligtvis en rad uppenbara problem; Vad ska vara offentligt, vad ska vara privat ? Vad som sällan diskuteras är slutenhetens problem. Vad händer exempelvis med elevernas rättstrygghet i förhållande till lärarens myndighetsutövning om lärarens tolkningar av betygskriterierna inte framgår offentligt (och är öppna för kritisk granskning)? Hur rimmar kraven på "likvärdig bedömning" med en lärarindividualistisk hållning?

Integritetsdiskussionerna kan pågå i oändlighet och är naturligtvis viktiga. Dessa problem hade dock existerat även IT förutan. IT-teknologin har bara satt fokus på något som alltid borde diskuteras, rättssäkerhet och integritet.

Jag tror att integritetsdebatterna, åtminstone vad gäller skolan, ofta fungerar som dimridåer som döljer någonting annat. Någonting känsligt. IKT-pedagogik rör vid en nerv, en nerv som stavas den akademiska friheten. Den "akademiska friheten" har tolkats av progressiva pedagoger som en frihet till något, ett frirum för nya pedagogiska idéer, men i praktiken har den akademiska friheten tolkats traditionellt som en frihet från något. Lärarens frihet att inte ifrågasättas lever fortfarande kvar, i synnerhet på gymnasiet. Vem har rätt att ifrågasätta vad jag gör i mitt klassrum ? Vad jag gör med min tid?

IKT utmanar dessa föreställningar. IKT-pedagogik fyller en demokratisk funktion av en rad skäl. Offentlig insyn i skolans värld för både elever och föräldrar möjliggörs, dokumenterade exempel kan skapa debatt och kritisk diskussion, hur de demokratiskt beslutade målen i en målstyrd verksamhet konkretiseras blir synligt. Jag tror att det är just därför arbetet med IKT går trögt i skolorna. IKT kräver mod att visa vad man gör, IKT tvingar både lärare och skolledare upp på banan.

Därför är detta en viktig ledningsfråga. Vågar skolledare ta konflikten? Belönar man de som offentligt redovisar hur målen uppnås eller baseras resurser och lön enkom på en timmes lönesamtal/medarbetarsamtal ? De möjligheter IKT ger bör rimligen aktualisera de krav på dokumentation som borde vara en självklarhet i en målstyrd organisation, en transparent organisation där lärare och skolledare redovisar hur man tillsammans med eleverna levererar resultat.

Jag hör redan invändningarna. När har vi tid att dokumentera ? Vi har ju nog med våra lektioner? Detta resonemang bygger på att dokumentation är någonting som sker utöver det ordinarie arbetet, något som man gör efteråt. I IKT-baserad pedagogik ingår dokumentation som en naturlig del av arbetet.

Det stängda klassrummet och isolerade ämneslärare bör förpassas till pedagogikens Jurassic Park. Det enda sättet att höja läraryrkets status är att offentliggöra vad vi gör. Eller har vi något att skämmas över?

Fördelen med videoklipp & hemsidor

Nedan finns ett litet videoklipp som kan fungera i en undervisningssituation.
Vad är vitsen med att använda sig av ett videoklipp?

Det finns många fördelar med metoden och risken blir att svaret blir väldigt långt. Ett kort svar ska jag försöka mig på.

Klippet är bara två minuter långt och under dessa 120 sekunder bör det rulla runt någon tanke hos de elever som ser klippet. På bara dessa 120 sekunder får jag som lärare en ingång för de diskussioner som följer.

Det öppnar upp för fler klipp och en fin övergång till att förflytta sig till en bra hemsida med pedagogisk information. Klicka här för att komma till naturvårdsverkets sida med information om klimatförändringen på vår planet.

Kombinationen videoklipp och en relevant hemsida resulterar i en rätt så hyfsat slagkraftig undervisningssituation.

Ciao!

De två!

Vem av följande två lärare erbjuder den bästa undvervisningen för sina elever? För att ni ska kunna svara på frågan får ni läsa några rader för att komma till ett svar. Vad jag tycker? Spelar ingen roll. Det är eleverna som bestämmer.

OK!

Vi har två lärare. En är fantastiskt bra och den andre är, hör o häpna, precis lika bra. Lärarna inspirerar, utmanar, inbjuder till helt otroliga diskussioner. När lärarnas lektioner når sitt oundvikliga slut kan eleverna konstatera att ännu en meningsfull lektion har kommit till ända. För det är ändå eleverna som har tolkningsföreträde i den här frågan. Kom ihåg det. Ingen annan än eleverna.

De två lärarna lever efter en pedagogisk princip som är väldigt enkel. Den lärare som inte kan hålla en stimulerande, innehållsrik, deltagande lektion med hjälp av sin overheadapparat, whiteboardpenna och otroliga ämneskunskap ska inte vara lärare. De som inte bemästrar whiteboardtavlan, svarta tavlan osv. Tja! I deras värld är de fortfarande bra lärare, men inte lika bra. Det måste ändå finnas en gradskillnad. Alla kan inte vara Zlatan. Det fattar nog alla.

En dag, det kan vara imorgon eller om en eller tre månader inser plötsligt en av de två att han/hon kan få ut mer effekt av undervisningen. Genom att använda sig av de resurser som finns på nätet och med hjälp av dator och projektor visualisera ett innehåll kan man gå från fantastiskt till magiskt. Läraren kombinerar ljud och synintryck och förstärker läroprocesserna hos eleverna. Alla elever uppskattar inte förändringen, eftersom de var trygga i det gamla och känner sig en anings vilsna i det nya. Det är tryggt med vad man känner till.

Hur gör man nu lektioner som kombinerar ljud och synintryck där IT används som ett naturligt inslag i undervisnigen och samtidigt ska eleverna få det gamla på köpet, det som var fantastiskt? Det är en fråga som har ett svar. I något senare inlägg ska jag själv försöka besvara den frågan. Just nu kan jag säga så här i den här frågan. Tro mig, det kommer inte att gå fort och den tid du lägger ner i det hela. Ja, det är väldigt mycket tid. Tid som du/ni måste satsa någon gång.

Vilken lärare var det nu som ändrade lite i sin undervisning? Titta dig omkring på din arbetsplats, ställ frågan till någon kollega. I ärlighetens namn. Hur bra koll har du på hur din kollega arbetar. Hur gärna vill du att någon annan får reda på hur du tänker, resonerar, ger betyg. Hur länge sedan är det du hade en kollega inne på din lektion som kunde granska ditt sätt att undervisa?

Att jobba IT-pedagogiskt innebär att lärare blottlägger sin själ. Allt är öppet för kritisk granskning. Den stängda dörren är död.

Ciao

En modern civilisationskritik

Igår beställde jag PC Jersilds nya bok Edens bakgård. Jag har stora förväntningar på denna roman. Skälet är att bokens handling förefaller vara något som liknar en modern civilisationskritik, vilket verkligen har saknats i diskussionen om IT och IKT. I den allt tröttsammare debatten om FRA , IPRED och integritetsfrågor refereras ofta till "gamla" framtidsvisioner som George Orwells 1984 eller Anthony Burgess Clockwork Orange.

PC Jersilds roman skisserar ett framtidsscenario men tar sin utgångspunkt i den teknik som redan finns nu eftersom det är den han känner till. Jersild tar sikte på det nya nätverkssamhället som han ser växa fram.

Bokens huvudperson är den ensamme Roland som får jobb som nattvakt på ett företag. Företaget är officiellt en privat arbetsförmedling men de sysslar också med helt andra saker. I husets finns ett upplevelsecentrum, där folk erbjuds att bli huvudpersoner i en sorts tredimensionella dataspel. Med hjälp av virtual realityteknik förflyttas kunden själv rakt in i äventyret. Man kan resa på safari, färdas ut i rymden eller träffa celebriteter som Elvis Presley eller kungen.När firman drabbas av lågkonjunkturen måste man hitta andra nischer. Det blir nu Rolands uppgift att fungera som försöksperson i nya virtual reality-spel. Allt mer våldsamma intriger skapas i företagets jakt på kunder, från pornografi till pedofili och lustmord. Företaget förföljs av datainspektionen.

Jag har länge väntat på att denna typ av litteratur ska växa fram, av flera skäl. I debatten kring IT och IKT-pedagogik skriver och talar debattörerna ofta som om de stod på segrarnas eller historiens sida - vilket kanske delvis är sant. Jag tror dock att en mer ödmjuk ton vore på sin plats.

Civilisationskritikerna, vare sig de har hetat PC Jersild eller Harry Martinsson har ofta avfärdats som naiva romantiker, alternativt som reaktionära bakåtsträvare. Ingenting kunde vara mera fel. PC Jersild kunde naturligtvis inte stoppa stordriften inom sjukvården genom romanen Babels hus, lika lite som Harry Martinsson kunde stoppa industrialiseringen genom Aniara. De hade inflytande på debatten ändå. Diskussionen kring stordriften gjorde sannolikt sjukvården lite mänskligare och Harry Martinsson var mycket tidigt ute i de frågor som idag kallas hållbar utveckling.

Vi behöver alltså civilisationskritiken då den tvingar fram eftertänksamhet. Det är därför vi ur vårt humlan-flygerperspektiv inkluderar och välkomnar IT-kritikerna. Det är så användarvänliga och humanistiska tekniska system växer fram.

Jag ser därför fram emot att läsa denna roman. För att få tänka efter. Jag rekommenderar den naturligtvis också för att PC Jersild sedan tidigare visat sig vara en skicklig uttolkare av sin samtid. IT-nördar kan gott behöva läsa en och annan bok också.

Människan eller datorn?

Att använda datorn i undervisningen innebär bättre pedagogik. Det blir bättre begreppsförståelse, möjligheterna att förstå sammanhang ökar. Kort och gott blir det bättre. Nu är det inte fullt så enkelt. En dator med uppkoppling till nätet och en tillhörande projektor för att skapa starka, visuella intryck behöver något annat för att det ska bli bra. Det här andra och det absolut viktigaste är MÄNNISKAN.

MÄNNISKAN tillsammans med andra i ett gynnsamt samarbetsklimat är dem som skapar grunden för pedagogiken. MÄNNISKAN i mötet med andra, där innehåll diskuteras och problematiseras är förutsättningarna för "digital magi". Var ska mötet ske? Räcker det med att skypa, chatta, mejla, dela. Nej, tyvärr inte. I nuläget är inte det digitala tillräckligt bra för att ersätta det skapande, pedagogiska mötet. I nulätet ska mötet ske i den fysiska världen, där vi kan se varandra, känna lukter, springa och hämta kaffe till kollegor (om man nu hittar några muggar).

Internet och dator är fantastiskt bra, men är inte bättre än de människor som skapar grunden för dess användande.

Ciao

Skolan i datorn eller datorn i skolan?

Traditionellt har många lärare haft en läroböcker och en klasser, vissa har kompletterat med eget material och andra har haft helt egenproducerade läromedel. I detta digitala tidevarv ökar trycket på traditionalisterna och en progressiv grupp pekar på vinsterna med IKT och framförallt webbaserade metoder och läromedel. Frågan är bara, hur ska man jobba? och kanske ännu mera viktigt, hur i herrans namn hittar man struktur och konsekventa arbetssätt?

Internet är fyllt av programvaror, vissa kostar pengar men många är gratis. Internet är också fyllt med människor som vet vad som är rätt och fel samt fyller sida upp och sida ner med tips och råd kring vad man kan göra. Men hur?

Att ha en dator till varje elev och lärare är förvisso en fantastisk triumf och en minst sagt naturlig samhällsanpassning. Hur lärarkåren nu ska kunna fylla sina planeringar med innehåll kan verkligen variera väldigt. Det finns programvaror som är en exakt kopia av vanliga böcker, med lektionsplaneringar, facit och hela kittet. Här tankar helt sonika eleverna ner en programvara eller går till en websida och sedan är det bara köra igång. Förändringen för läraren blir då inte speciellt stor, han eller hon har bara flyttat in boken i datorn och inget mera; likadant för eleven. Den traditionalistiska trygghetsnarkomanen pustar ut och allt är frid och fröjd. Kanske kan detta vara en god väg in i ett nytt sätt att arbeta.

Den djärve kan helt fritt välja och vraka bland allt som finns i programvaruväg på internet. En uppsjö, för att underdriva saken, av programvaror, tester, delade dokument, hemsidor, tävlingar och mycket mera finns att fritt använda, kunskapsskatten ligger öppen och världen släpps in i klassrummet. Det blir sannolikt en mycket varierad undervisning och mer anpassat för elevernas egna livsvärld. Dilemmat som kan uppstå är bara hur man rent praktiskt ska hitta en bra struktur och kanske ännu svårare, hur sparar man allt material? Vi är ju helt oberoende av internets existens tjänstemän i en myndighetsutövning.

Skolförvaltningar, utbildningsnämder och utbildningsföretag värjer sig ibland för denna fråga och i många fall uppstår tanken på att skapa en ö på internet där allt är säkert, allt är tryggt. Det är här tanken på webbplattformar dyker upp. Även ett dilemma dyker upp samtidigt. Om själva poängen med att vara på internet är att vi och alla andra i världen finns där, och kan hitta varandra, vad händer då om vi kapslar in oss där poängen är sammankopplingen? Administrativt är vinsten uppenbar, lärarna kan komma åt information lägga in själv och hämta allt alla andras. Föräldrar kan erbjudas en innan omöjlig chans att följa sina barns kunskapsutveckling. Men gör vi inte med plattformar som vi gör med digitala skolböcker, flyttar in skolans traditionella struktur in i den digitala världen?

Mot bakgrund av ovanstående kan vi tryggt konstatera att även om IT sakta men säkert börjar bli en del av skolans naturliga vardag är grundfrågorna, och de praktiska vardagsfrågorna komplicerade och anpassningen till den nya världen är i sin linda.

Frustrerande nog tycks hur som helst aldrig framtiden vara nära nog.

/Lasse Lundgren